Blodrött hav (Apati)

Jag ser i svart och vitt Sikten är sedan länge skymd Förlorad ute på vidsträckta vatten Med hål i skrovet och revat segel Himlen stänger sig ovanför mig Moln hopar sig i hotfulla skepnader Detta skrämmer mig, men fascinerar mig oerhört Hoppet slukas, livet dräneras, drömmar mördas Allt som någonsin har betytt något förlorar sitt värde, sin egentliga mening Jag vet inte var denna skuta kommer föra mig Men ändå hoppar jag inte överbord Jag vill inget hellre än att komma härifrån Men likt en cysta klänger jag mig fast Rädd för vad som kan hända, rädd för det okända Ångest i tusenfald, psykisk tortyr i dess renaste form Inget land är i sikte, inget hopp skymtar Molnen blir allt fler och fler och tätare för var dag Sikten är lika med noll, lönlöst att ens försöka att se ljuset i tunneln, någon form av räddning Därför sitter jag fast i denna båt M/S Undergång, de fördömdas skepp Aldrig når jag grundet, slutet av färden Jag seglar i ensamhet på ett oroligt hav Tankar kring död och evig sömn hemsöker mina nätter Desperationen har tagit ett fast grepp kring mig Men likt en cysta sitter jag fast i den befläckade relingen Fördömd att för alltid segla på detta blodröda hav