I förträngda minnens sällskap (Apati)

Det bedövande ljud utav kraftigt regn emot fönstret har tonats ned bakom tankarna vinternattens mörker som försiktigt smyger sig in genom mina neddragna persienner känns som en koncentrerad ondska ett mörker utav renaste sort jag känner hur det tränger sig in i mig och dansar galenskapens dans med mitt förstånd okända och suddiga minnen skaver under mina stängda ögonlock tårarna börjar rinna som reaktion till smärtan längs med blodådrorna sprids kylan utav alla vintrar jag genomlevt och gömd bland skuggorna i mitt undermedvetna ligger mitt samvete i fosterställning och hyperventilerar