Förbarma (Vanhelga)

När alla löften är tomma finns ingen idé med att lyssna Allt jag vill är att ni ger er av - eller åtminstone tystnar Orden måste dö ut en gång för alla Inte en dag går förbi utan att jag fylls av förundran, besvikelse och tvivel Fastlåst i en tvivelaktig begrundan Släckt av det som jag varit Stärkt av det som jag blivit Substanserna har slutat ge verkan Ännu ett skepp har visst sjunkit Välkommen till förlisningen av mitt inre När inte ett enda år kan passera utan det känns som jag dras ner i djupa, vidöppna käftar finns inte längre någon idé med att kämpa emot Dags att ge efter för mitt kall Utanför din kyrka, sökandes efter själar med korset i min hand Ulven i fårakläder Jag gör mig påmind Mina tankar går mot att skada dig blott fragment kvar av mitt forna jag Göra dig så illa, att när ångesten befinner sig sänka dig ute i skogen Tidigt en morgon, bakom nästa gran Natten kommer och du äts - förtärs av mig och naturen