Evig förändring

Vanhelga

Sista gången du ser mig
är när skymningen initierar
sitt färgspel så vackert
så pulserande, så bländande
Ett stundande mörker
nattens egna förspel
Alltid allvar, alltid lek
Det skär in djupt igenom mig
en hänsynslös kärlek utan slut
den ouppnåeliga värme
som vi söker
alldeles för ivrigt
det sliter oss itu
men det vet du
Natten sänker sig
detta blir dagens slut
Innan mörkret tar över
är jag redo för strid
ett krig – omöjligt att vinna
gryningen är kommen
med sitt grymma leende
skapt av solljus
Måste försvinna...
Jag säger farväl nu