Evig förändring (Vanhelga)

Sista gången du ser mig är när skymningen initierar sitt färgspel så vackert så pulserande, så bländande Ett stundande mörker nattens egna förspel Alltid allvar, alltid lek Det skär in djupt igenom mig en hänsynslös kärlek utan slut den ouppnåeliga värme som vi söker alldeles för ivrigt det sliter oss itu men det vet du Natten sänker sig detta blir dagens slut Innan mörkret tar över är jag redo för strid ett krig – omöjligt att vinna gryningen är kommen med sitt grymma leende skapt av solljus Måste försvinna... Jag säger farväl nu